Svenska industrisnillen

Klimat för snilleblixtar
I slutet av 1860-talet hörde Sverige till de fattigaste länderna i Europa och landet drabbades hårt av missväxt under flera år. Men på hundra år växte sedan BNP per capita snabbare i Sverige än i något annat land i världen (med undantag för Japan) – så pass mycket att Sverige på 1970-talet hade blivit ett av världens rikaste länder. Vad låg bakom utvecklingen?

Förklaringen stavas ”Entreprenörernas halvsekel” – en guldålder för svenska entreprenörer och uppfinnare. Vid tiden omkring förra sekelskiftet framträdde en rad industrisnillen som kom att forma svensk historia. Alfred Nobel revolutionerade sprängtekniken. Lars Magnus Ericsson konstruerade förnämliga telefonsystem. Gustaf Dalén skapade geniala ljusfyrar. Sven Wingquist uppfann ett världs­ledande kullager.

Hur kom det sig att dessa snillen – och många fler – under just den här perioden lyckades göra banbrytande insatser som lade grunden till framgångsrika industrier? Vilken roll spelade politiska reformer, internationell migration, framväxande folkrörelser – och på vilket sätt samverkade allt detta med uppfinnarnas egna livshistorier?

Med smittande intresse för ekonomisk historia presenterar författaren Anders Johnson ett tjugotal svenska industrisnillen och ger en bakgrund till det gynnsamma klimat som skapades under fem ton­givande decennier, mellan näringsfrihetens införande 1864 och första världskrigets utbrott 1914.
Entreprenörernas halvsekel omfattar tiden från näringsfrihetens införande 1864 till första världskrigets utbrott 1914. Det var en period präglad av en liberal ekonomisk politik och en snabb ekonomisk utveckling, både i Sverige och internationellt. Det rådde fri in- och utvandring i hela Europa (utom Ryssland). Den internationella handeln växte och de internationella kapitalrörelserna var omfattande.

En rad hinder för företagandet var nu avskaffade och på de flesta marknader hade ännu inga nya, dominerande storföretag eller ägargrupperingar fått en dominerande ställning. Samtidigt gick den tekniska utvecklingen mycket snabbt. Allt detta bidrog till att det uppstod ett tidsfönster av möjligheter för enskilda entreprenörer och uppfinnare att introducera nya innovationer inom en rad branscher.

Ännu i slutet av 1860-talet tillhörde Sverige de fattigaste länderna i Europa. Åren 1867 och 1868 drabbades landet av missväxt och hungersnöd. Under perioden från 1870 till 1970 växte BNP per capita snabbare i Sverige än i något annat land i världen, Japan undantaget. I slutet av perioden var Sverige ett av världens rikaste länder. En viktig orsak till Sveriges snabba utveckling var de politiska reformer som genomfördes under 1800-talet.
Engagerande och kunnigt om några av våra främsta industrisnillen
Den första fasen av det industriella genombrottet som inleddes vid 1800-talets mitt var starkt förankrad i jordbrukssamhället. Industrierna etablerades i stor utsträckning på landsbygden. Exporten var råvarubaserad med järn och stål, spannmål, smör och sågade trävaror som viktiga produkter. Allt detta innebar att inkomstökningen blev relativt spridd, geografiskt och socialt. Den inhemska efterfrågan ökade, vilket gynnade framväxten av en hemmamarknadsindustri.

Omkring år 1890 inleddes den industriella revolutionens andra fas. Elektriciteten och förbränningsmotorn började successivt efterträda ångmaskinen som viktigaste kraftkälla. Tillväxten ökade. Omvandlingstakten blev snabbare. Hemmamarknadsindustrier som livsmedel, kläder och skor växte snabbt. Nya kunskapskrävande industribranscher som verkstadsindustrin samt massa och papper kom att överta rollen som de viktigaste exportnäringarna.

Urbaniseringen, järnvägsnätets utbyggnad och dagspressens spridning skapade även nya politiska, sociala och kulturella förutsättningar. Nationella folkrörelser växte fram. Kraven på demokrati och sociala reformer växte sig starkare. Många av de organisationer som kom att prägla svenskt 1900-tal på arbetsmarknaden, i politiken och i övriga samhället grundades under decennierna kring år 1900.

Befolkningen ökade från 4 miljoner 1864 till 5,6 miljoner 1914. Andelen boende i tätorter ökade från en tiondel till en tredjedel. Norrlands befolkningsandel ökade medan Götalands minskade. Vid sekelskiftet var de största städerna: Stockholm (301 000 invånare), Göteborg (137 000) och Malmö (61 000). Andelen sysselsatta i jordbruket minskade från 70 till 50 procent medan industrisysselsättningen ökade från 10 till 30 procent.

Med smittande intresse för ekonomisk historia presenterar författaren Anders Johnson ett tjugotal svenska industrisnillen och ger en bakgrund till det gynnsamma klimat som skapades under fem ton­givande decennier, mellan näringsfrihetens införande 1864 och första världskrigets utbrott 1914.