Kungahälla och Bohus slott (fästning)

Kungahälla (Kongahälla) är den äldsta staden vid Göta älv och Nordre älvs stränder. Vem som lade grundstenen är oklart, men det kan ha varit kung Olav kyrre under andra halvan av 1000-talet.

Staden nämns i den isländska sagalitteraturen. Snorre Sturlasson beskriver Kungahällas historia, allt från Sigurd Jorsalafare fram till mitten av 1200-talet, i sin Heimskringla (Nordiska kungasagorna). Under en period var staden Norges viktigaste stad. Snorre skildrar även vendernas nedbränning av staden 1135, då Kastalakyrkan gick upp i lågor och reliken av flisan av Det heliga korset försvann från Norge för alltid. Prelaten Øystein var innan han övertog ärkebiskopsstaven i Nidaros präst i Kungahälla och var den drivande kraften bakom byggandet av Nidarosdomen. Øystein krönte Magnus V Erlingsson till kung av Norge år 1162 i Bergen.

Vid Kungahälla spelade Olof Skötkonung och Olav den heliga tärning om vem som skulle få ön Hisingen. På motsatta sida av älven uppfördes Ranghildsholmens slott (Nycklaborg i Rimkrönikan), av den norska kungen Håkon IV Håkonsson. 1304 fick Magnus Ladulås son hertig Erik slottet i förläning av Håkon V Magnusson. Hertigen ingick senare äktenskap med Håkons dotter, Ingeborg Håkonsson. När stridigheter uppstod mellan kungen och hertigen, beslöt kungen, på inrådan av greve Jakob av Norra Hallands, att uppföra Bohus slott (senare kallad Bohus fästning) på Bagaholmen på ett berg där Älven förgrenas. Händelserna kring Ragnhildsholmen under 1300-talet står att läsa om i Erikskrönikan. Södra delen av Bohuslän kallades vid denna tid för Älvsyssel.

På Bohus slott vistades ofta Magnus VII Eriksson (1319 – 1355), kung av både Norge och Sverige, och drottning Blanche av Namur (drottning Blanka). Drottningens magistra var ingen mindre än Birgitta Birgersdotter (heliga Birgitta). Slottet var vid sidan av Akershus i Oslo och Tunsberghus i Tønsberg den norska kronans viktigaste fäste i Viken under hela medeltiden. Håkon VI Magnusson gifter sig med danska kungen Valdemar Atterdags dotter Margareta, som fick Bohus och Ranrike som morgongåva. Deras son Olav IV Håkonsson ärvde både den danska och norska kronan. När Olav dör 1387 övertar Margareta makten även formellt. Hon residerar långa perioder på Bohus slott. När hennes trupper besegrar Albrekt av Mecklenburg i slaget vid Åsle i Västergötland 1389 förs Albrekt till Bohus där han hålls fången. Samma år blir Margareta vald till drottning av Sverige och hennes efterträdare Erik (III) av Pommern erkänns som hennes efterträdare. 1449 väljs svensken Karl Knutsson Bonde av en regional församling på Bohus slott till kung av Norge, samtidigt som Kristian av Oldenburg hyllas i Marstrands kyrka till kung.

Bohus slott (fästning) erövras aldrig militärt. Men striderna kring fästet var många. 1532 gör Kristian II (Tyrann) ett försök men misslyckas och får dra sig upp till Oslo igen, innan han förvinner ut ur historien för gott. Närmast med att lyckas erövra Bohus var svenskarna när Erik XIV var kung. 1566 belägrade svenskarna fästet, som var nära att falla i samband med den Bohusiska smällen. Senare under Gyldenlövesfejden 1675 – 1679 (Skånska kriget) gjordes nya försök, nu från dansk sida.

Idag ligger Bohus fästning som en tyst monolit och vakar över den täta trafiken på E6:an mellan Oslo och Göteborg.