Hallå där, Karin Tegenborg Falkdalen! Författare till boken Kvinnorna runt Vasatronen

Vad var det som väckte ditt intresse för just Vasatidens kvinnor?

– Det började redan som barn när jag besökte Gripsholm. Den suggestiva miljön med de tunga valven, djupa fönsternischerna, vindlande stentrapporna och tjocka murarna och den spännande historien om Gustav Vasa och hans familj gjorde starkt intryck på mig. Men då berättade man mest om kungen och hans söner, så jag ville lära mig mer om drottningarna och prinsessorna. Det intresset har följt mig genom livet också mer professionellt. Som barn blev jag fascinerad av porträtten av kvinnorna i vackra, juvelbeprydda klänningar, pärlhättor och pipkragar. Som forskare och författare har jag snarare ägnat mycket tid åt frågan om de var helt kringskurna i sina praktfulla utstyrslar eller om de kunde röra sig någorlunda ledigt ändå i en patriarkal värld.

Hur har historieskrivningen traditionellt behandlat dessa kvinnor, och vad vill du förändra med din bok?

– Traditionellt har historieskrivningen varit manligt orienterad och fokuserad på den formella makten och kungar och krig. Men genom att lyfta in kvinnorna får man både en bredare och djupare förståelse av Vasatidens politiska kultur där personliga relationer såsom släkt-, och äktenskapsband spelade en stor roll. Mina huvudpersoner var också verksamma i en miljö där politik var en del av vardagen och där deras ställning och nätverk gav dem möjlighet att utöva både makt och inflytande samt att skaffa sig ett större handlingsutrymme.

– I min nya bok har jag också försökt att än mer konsekvent skildra de dramatiska händelserna utifrån kvinnornas perspektiv. Deras efterlämnade släktböcker och anteckningar visar också att de var måna om att värna familjens minne och ge sin version av vad som utspelade sig under de olika maktkamperna.

Du skriver om kvinnor som styrde land och egendomar, deltog i politiska intriger och drabbades av personliga tragedier. Vilket kvinnoöde finner du mest gripande?

– Det är det som är så intressant med kvinnorna jag berättar om. Å ena sidan var de privilegierade på många sätt, de tillhörde rikets elit och ingick i mäktiga och förmögna familjer. Å andra sidan fick de många gånger betala ett högt pris i det politiska spelet. Jag tänker till exempel på Kristina Sture som bara var åtta år när hon miste sin far och två av sina bröder i Sturemorden år 1567. 41 år gammal blev hon änka med tio barn att sörja för när maken Gustav Banér avrättades vid Linköpings blodbad år 1600. Dottern Annas berättelse om familjens sista tid tillsammans, deras sorg och förtvivlan, berör verkligen och går både genom tid och rum.

Om du hade fått sitta till bords med någon av kvinnorna i boken – vem hade du valt och vad hade du frågat?

– Det var svårt att välja, men om jag får nämna två av kvinnorna så skulle jag vilja äta middag med dels prinsessan Anna (1568-1625) dels Katarina Stenbock (1535-1621). Anna tog strid mot sin farbror hertig Karl när han utmanade hennes bror Sigismund om makten i slutet av 1590-talet. Bland annat skulle jag vilja fråga Anna om vad hon skulle ha svarat på Karls rimkrönika där han gör sitt bästa för att smäda henne. Hur skulle hon ha velat rimma om hertigen?

– Genom sitt långa liv sammanfattar Katarina Stenbock nästan hela Vasatiden. Under sin livstid upplevde hon sex Vasakungar och sju drottningar på tronen. Dessutom trädde hon in som medlare i många av konflikterna. Jag skulle vilja fråga henne om hur hon gick till väga under dessa förhandlingar men givetvis också be henne berätta mer om alla de personer som satte sin prägel på Vasatiden och som hon kände mycket väl.