Syskonen Scholl och motståndet mot nazismen

”Vad vi har skrivit, det tycker ju ni alla andra också, ni har bara inte modet att säga det.”

Det var Sophie Scholls sista ord innan hon avrättades i februari 1943. Hon och brodern Hans har gått till historien för sitt mod i kampen mot nazismen. Tidigt engagerade de sig i motståndsrörelsen Vita rosen som med fredliga medel ville väcka folks avsky gentemot nazisternas illdåd. I samband med att de spred flygblad greps syskonen av Gestapo. Efter en summarisk rättegång dömdes de båda tillsammans med Christoph Probst och avrättades.

De båda syskonen var uppvuxna i ett liberalt och kristet hem i den tyska staden Forchtenberg. Fadern var borgmästare och kritiskt inställd till det nazistiska maktövertagandet 1933. Under uppväxten hamnade den äldre brodern Hans ofta i konflikt med sin pacifistiske far och Sophie gick som ung flicka med i den nazistiska ungdomsorganisationen Bund Deutscher Mädel. Men i samband med att det nazistiska styret stärkte sitt grepp om befolkningen och när vänner till familjen misshandlades, arresterades och tvingades fly utomlands började de båda syskonen inta en alltmer kritisk inställning till regimen.

På universitetet i München mötte de andra ungdomar som hade samma kritiska inställning som de och 1942 bildade de tillsammans med studenter motståndsgruppen Vita rosen. Efter slaget vid Stalingrad 1943 spred de antinazistiska flygblad och målade slagord på husväggar mot Hitler. Den 18 februari greps syskonen tillsammans med Christoph Probst av Gestapo och dömdes efter en summarisk rättegång till döden. De avrättades efter några dagar genom giljotinering.

Redan i juni 1943 talade Thomas Mann i en BBC-sändning till de tyska lyssnarna och sa att de modiga ungdomarna inte hade dött förgäves och att de inte skulle glömmas bort. Det har de inte gjort och deras öde har fortsatt att fascinera och inspirera generationer av unga.

Boken ingår i serien Världens dramatiska historia.