Trodde folk på medeltiden att jorden är platt?

Trodde man förr i världen att jorden är platt som en pannkaka och att man, om man seglade tillräckligt långt ut på havet, skulle falla över kanten och ned i en avgrund?

Nix. Redan de gamla grekerna visste att jorden var rund. Grekland var en sjöfararnation under antiken och det var inte svårt för dåtidens människor att lägga märke till att det första man såg av skeppen när de dök upp vid horisonten var masterna – vilket alltså måste betyda att jorden var rund och inte platt.

Under en period ansåg historikerna att denna kunskap hade gått förlorad på medeltiden, så att iakttagelsen så att säga måste återuppfinnas. Numera anser forskarna dock att åtminstone de lärda hela tiden visste att jorden var rund. Ett enkelt exempel: den brittiske munken Beda uttryckte i ett verk från omkring år 700 sin syn på saken. Där framgår det tydligt att han förstod att jorden måste vara rund.

Dagens historiker hävdar att det knappast fanns särskilt många bildade kristna som inte insåg att jorden var rund, och att de till och med kunde räkna ut klotets ungefärliga omkrets. Det fanns nämligen hyfsat gott om utrymme för fritänkande under medeltiden så länge man inte ifrågasatte den påvliga auktoriteten.

En sak är att de lärda satt inne med denna kunskap, en annan sak är huruvida medeltidens ”vanliga människor” var medvetna om jordens form. En del tyder dock på att upplysningen inte var förbehållen de mest bildade. Till exempel finns det en lärobok med titeln Elucidarius från slutet av 1100-talet där det står att jorden var rund som ett klot, och denna bok hade översatts till många språk och var vida läst och spridd. Många bypräster kan ha känt till denna bok och de kunskaper den rymde och kan ha citerat ur den i sina predikningar.

I många målningar från medeltiden ser man kungar som i handen håller ett klot som representerar jorden. Även en del ”vanliga människor” kan ha sett dessa avbildningar i böcker, kopparstick eller målningar, till exempel i lokala kyrkor. Men de flesta funderade knappast särskilt mycket över saken i sin vardag.

Det hävdas ibland att Christofer Columbus mannar var livrädda för att följa med på hans resa över Atlanten 1492 eftersom de trodde att de skulle falla över jordens kant. Denna myt härrör från en biografi från 1828, Washington Irvings The Life and Voyages of Christopher Columbus.

Irving var i första hand en av folklore inspirerad skönlitterär författare, men hans samtid missbedömde boken och betraktade den som ett stycke pålitlig biografisk forskning. Bara några år senare lyckades dessutom en engelsk vetenskapsman hitta två figurer från medeltiden, obskyra och föga representativa, som faktiskt trodde att jorden var platt.

I själva verket diskuterade de lärda på Columbus tid inte huruvida jorden var rund, utan hur stort jordklotet var och om människan var i stånd att segla tillräckligt långt med den proviant som fick plats på den tidens segelfartyg. Det stämmer att Columbus besättning hotade med myteri, men det berodde just på att matroserna var rädda att vattnet och maten ombord skulle ta slut. I själva verket var nog sjömännen de som var mest övertygade om jordens klotrunda form, eftersom de dagligen var vana vid att se jordens rundning på horisonten och att skymta skeppens master innan de såg deras skrov.